Glasen till välkomstdrinken stod uppställda framför Smålandsstugan när gästerna anlände. Ett hotande regnväder tvingade oss dock i sista stund att flytta in.
Efter en kort välkomsthälsning av ordföranden var det dags för Sven Wallerstedt att som vanligt hålla högtidstalet – i år om relationen till Finland och Baltikum (se särskild artikel). Sven tog utgångspunkt i Esaias Tegners dikt ”Det eviga” och berättade om några s.k. hjältekonungar vars stormaktsanspråk lett till misslyckade krig och lidande för befolkningen. Genom en statskupp 1809 kom en ny regeringsform, som är anledningen till att vi firar vår nationaldag.
I den oroliga tid vi nu lever i ser Sven en möjlighet att fördjupa vår långa samexistens med Finland och även inkludera Norden och Baltikum i en pakt som kan avskräcka eventuella angripare. Kulturella likheter och samarbeten mellan dessa länder illustrerades med flera exempel.
Talet avslutades med ett fyrfaldigt leve för Gillet, Småland, Sverige och Norden.
Därefter sjöng vi vår nationalsång.
Efter måltiden, en lyxlandgång med vin eller annan måltidsdricka, kaffe och en liten glassbakelse var det dags för kvällens andra huvudnummer – trubaduren Alf Ivarsson. Sin vana trogen tog han med oss på en musikalisk resa genom Sverige med ”stopp” för en kort berättelse och en sångillustration i nästan alla landskap. Hela programmet framfördes charmigt och trevligt i ett högt tempo och gästerna njöt i fulla drag.
Det största jobbet med dukning och servering gjorde Stellan och Gerd Björkman samt Marianne Lindgren men det var ytterligare några som hjälpte till. Alla medverkande tackades med en stor och varm applåd. Som traditionen bjuder avslutades kvällen med att vi under Sven Wallerstedts ledning sjöng Smålandssången.
Kenth Jendhammar
