Nationaldagstal av Sven Wallerstedt

https://youtu.be/gCf1Xnx36js

Du kan även läsa talet nedan...
Tal den 6 juni 2020

För flertalet länder är språket en självklar sammanhållande faktor. Dagen efter ”Den syttende maj” i

år publicerade utbildningschefen Hamid Zafar ett inlägg i G-P. Han påpekade där att Sverige tillhör

en liten exklusiv grupp av fem länder i Europa. De andra staterna är Serbien, Irland, San Marino

och Andorra. Vad är det då som är den gemensamma faktorn? Jo, man har inget språkkrav för vare

sig medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd. Vill man verkligen bo i ett land när man inte

förstår viktig information från myndigheterna och bara kan skaffa sig begränsad kunskap om landet,

dess kultur och värdegrund?

Hur är det möjligt att en svensk skolelev, vars vårdnadshavare har en invandrarbakgrund, men som

själv är född och uppvuxen i Sverige kan hänvisas till att läsa Svenska som andraspråk och inte

Svenska? Hamid Zafar påpekar besviket att den svenska staten aldrig haft ambitionen ”att

människor som kommit till Sverige ska identifiera sig som svenskar”.

Språkets stora betydelse för kommunikationen mellan medborgarna kan inte nog understrykas. I

vissa länder finns av historiska skäl en utmaning i de fall det finns en tvåspråkighet. Jag tänker

exempelvis på Finland, Belgien och Canada. Att det ser ut på det sättet kan ha många förklaringar.

Finland var under åtskilliga sekler Sveriges östra rikshalva och uppfattades alltså inte som en

besittning. Men makteliten hade sina rötter i Sverige. Trots att majoriteten hade finska som sitt

modersmål var alla tvungna att lära sig svenska. Svenska förstås fortfarande av nästan varannan

medborgare i Finland trots att det gått mer än två sekel efter den påtvingade separationen från

Sverige. Det är dock bara ungefär 5 % som har svenska som sitt modersmål.

Men språkligt har det också funnits en ömsesidighet, vilket visas av att åtskilliga finska ord tagits

upp i det svenska språket. Jag tänker till exempel på pojke, pjäxa, pulka, sisu och rappakalja. Och

inte minst sauna som låter litet finare och mer internationellt än bastu.

Vårt språk har också tillförts en mängd andra utländska lånord som ofta smälts in på ett enkelt sätt.

Numera gäller det framför allt sport och ekonomi. Ibland kan det gälla speciella begrepp som

”offside”, som är svåra att ge en bra översättning. Vi minns alla skrönan om domaren som förtvivlat

utbrast "Vad heter offside på engelska?” när han skulle förklara detta begrepp för en person med

dåliga kunskaper i svenska! Vissa importerade termer tycker jag dock känns verkligt obekväma, till

exempel ”drafta” och ”out-sourca”. Ibland är det bara en annan betydelse av ett ord som importerats

men som ändå kan kännas helt fel. Ett gott exempel är ordet ”atlet”, som numera ibland används

även om smala smärta idrottsflickor. För så används detta ord i USA! Det är inget gott skäl!

Till vårt svenska språk hör också olika uttryck som kan spåras till gamla översättningar av bibeln,

exempelvis ”daglig spis”, ”köttets begärelse”, ”sötebrödsdagar” och ”i elfte timmen”. För en infödd

svensk är sådana hävdvunna uttryck lätta att förstå, även om många inte tänker på att de avspeglar

vårt kristna arv. Att förklara dessa uttryck för en immigrant är inte helt lätt.

Det borde vara självklart att språket i ett land ska förstås av alla. Det skapar en speciell gemenskap,

eftersom det också avspeglar vår kultur och i mångt och mycket våra värderingar och rötter.

Hos oss med en småländsk uppväxt som har flyttat hemifrån har många dialektala ord och uttryck

försvunnit. En förklaring är förstås den ökade rörligheten i landet med en strävan efter att förstå och

använda ett gemensamt språk, svenskan. Men visst är det roligt när man hör ord som många

uppfattar som typiskt småländska. Nyligen hörde jag ordet ”simme”, som jag kom ihåg från min

barndom. Betydelsen var för mig självklar. Men ingen i min göteborgska omgivning förstod att det

handlade om ett snöre! Men just denna glosa är faktiskt ett gammalt fornnordiskt ord, som dröjt sig

kvar - bland annat på Island och i Småland!

Låt oss idag påminna oss om hur viktigt vårt svenska språk är. Det är något som förenar oss som

bor i Sverige och ger oss trygghet.

Med dessa ord vill jag att vi gemensamt stämmer in i ett fyrfaldigt leve för Sverige, Småland och

vårt Gille!

Sven Wallerstedt