Väl formar den starke med svärdet sin värld, väl flyga som örnar hans rykten, men någon gång brytes det vandrande svärd, och örnarne fällas i flykten.Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.
Tegnér var kritisk mot tyranner, som kejsare Napoleon. Men det fanns faktiskt mer närliggande exempel på despoter! Till exempel våra svenska s.k. hjältekungar med maktmissbruk, bland annat hos envåldshärskaren, dvs. diktatorn (sic), Karl XI, och hans son, den likaledes enväldige Karl XII, ”den unge hjälte”, som Tegnér också hyllat, trots att det var han som inledde avvecklingen av Sverige som stormakt. Nedgången fortsattes under Gustav III, som också hyllats av Tegnér, och fullföljdes av Gustavs misslyckade son, Gustav IV Adolf, vars eländiga krig mot Ryssland 1808-1809 ledde till förlusten av Sveriges andra rikshalva, det fattiga Finland. Dess folk hade offrats ute i Europa på Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar - i Sveriges kamp för kungarnas stormaktsanspråk. En positiv effekt av det bedrövliga kriget var dock att Sverige, tack vare en statskupp 1809 med en ny regeringsform, blev en fungerande demokrati med en långvarig fred. Det är ju därför vi idag firar vår nationaldag!
Sverige hade haft en drygt 700-årig samexistens med Finland innan Ryssland annekterade denna del av vårt land, som alltså setts som en svensk rikshalva och aldrig som en svensk besittning. Tvärtom hade man i Sverige värnat om Finland, även om landet och dess folk var fattigt. Det var t.ex. Åbo som 1640 fick Sveriges tredje universitet efter Uppsala 1477 och Dorpat i det svenska LivlandEstland 1632. Det var först efter freden i Roskilde som Sverige fick sitt femte universitet år 1668 i Lund.
Efter två förödande världskrig har flera stormakters utländska kolonier eller besittningar uppnått självständighet. Men det fanns problem i vår närhet! Jag tänker på dels Finland, dels de baltiska staterna som efter Tsar-Rysslands fall blivit formellt självständiga, Men Ryssland och senare Tyskland ockuperade
1940 Baltikum. Stalin genomförde sedan obarmhärtiga folkomflyttningar somsyftade till en förryskning av Baltikum. Och 1940 överföll Stalin Finland. Då klargjorde Sverige vår samhörighet med Finland: ”Finlands sak är vår”, skrevFritz Georg Rücker på sina ikoniska affischer år 1940.
Idag är det många som räds att Rysslands glupska anfallskrig mot Ukraina kommer att leda till ryska försök att ånyo annektera Baltikum och kanske även Finland och Sverige. Det är inte säkert att USA kommer att stödja oss! Räcker EU och NATO? Kan vi göra något?
Ett sätt att försöka motverka territoriella övergrepp i vårt närområde är förstås att bevara och utveckla våra kontakter med Norden och Baltikum och att aldrig glömma vår nära och urgamla relation till Finland, de tusen sjöars land, sompåminner om våra småländska sjöar som glittra i sommarens dagar!
Trots att det finska språket skiljer sig mycket från svenskan har flera finska ord fått fäste i vårt språk. Ordet ”gosse” har exempelvis ersatts av ordet ”pojke”, ochord som känga, pjäxa och pulka ingår nu i vårt modersmål. För att inte tala omsisu och sauna.
Det känns litet extra roligt att årets svenska bidrag till ”Melodifestivalen” kom från Finland och handlar om att ”bara bada bastu”, skapad och framförd av den finlandssvenska gruppen KAJ. Gruppen alternativt Sverige fick sedan enhedrande 4:e plats i Eurovision Song Contest av 26 deltagande länder.
Musikaliskt är det inte bara Sibelius med sin ”Finlandia” utan även dirigenter här i Göteborg, som Esa-Pekka Salonen och Santtu-Matias Rouvali, som gjort vår andra tidigare rikshalva berömd. Vi får förstås inte heller glömmasångerskor som Lill Lindfors och Arja Saijonmaa, och författare som Runeberg, Topelius och Tove Jansson.
Min förhoppning är att vi och andra små stater ska lyckas värna om sin särprägel och att vi, i denna oroliga tid, samverkar med Finland och våra baltiska vänner!
Viktigare än minnen från Sveriges ”fornstora dar, då ärat ditt namn flög överjorden”, är att nu hedra Sverige för sina drygt sekel-långa fredliga aktiviteter. Detta bidrog för övrigt till att Åland 1920 blev ett fredat område med svenska som huvudspråk. Låt oss fortsätta att utveckla våra urgamla goda fredliga relationer till Baltikum och hela Finland, vårt östra broderland. Må det fortsättaså! Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Låt oss nu förenas i ett fyrfaldigt leve för Gillet, Småland, Sverige och Norden, och att vi sedan sjunger i vår nationalsång.
Kiitos/ tack så mycket!
Sven Wallerstedt
Efter två förödande världskrig har flera stormakters utländska kolonier eller besittningar uppnått självständighet. Men det fanns problem i vår närhet! Jag tänker på dels Finland, dels de baltiska staterna som efter Tsar-Rysslands fall blivit formellt självständiga, Men Ryssland och senare Tyskland ockuperade
1940 Baltikum. Stalin genomförde sedan obarmhärtiga folkomflyttningar somsyftade till en förryskning av Baltikum. Och 1940 överföll Stalin Finland. Då klargjorde Sverige vår samhörighet med Finland: ”Finlands sak är vår”, skrevFritz Georg Rücker på sina ikoniska affischer år 1940.
Idag är det många som räds att Rysslands glupska anfallskrig mot Ukraina kommer att leda till ryska försök att ånyo annektera Baltikum och kanske även Finland och Sverige. Det är inte säkert att USA kommer att stödja oss! Räcker EU och NATO? Kan vi göra något?
Ett sätt att försöka motverka territoriella övergrepp i vårt närområde är förstås att bevara och utveckla våra kontakter med Norden och Baltikum och att aldrig glömma vår nära och urgamla relation till Finland, de tusen sjöars land, sompåminner om våra småländska sjöar som glittra i sommarens dagar!
Trots att det finska språket skiljer sig mycket från svenskan har flera finska ord fått fäste i vårt språk. Ordet ”gosse” har exempelvis ersatts av ordet ”pojke”, ochord som känga, pjäxa och pulka ingår nu i vårt modersmål. För att inte tala omsisu och sauna.
Det känns litet extra roligt att årets svenska bidrag till ”Melodifestivalen” kom från Finland och handlar om att ”bara bada bastu”, skapad och framförd av den finlandssvenska gruppen KAJ. Gruppen alternativt Sverige fick sedan enhedrande 4:e plats i Eurovision Song Contest av 26 deltagande länder.
Musikaliskt är det inte bara Sibelius med sin ”Finlandia” utan även dirigenter här i Göteborg, som Esa-Pekka Salonen och Santtu-Matias Rouvali, som gjort vår andra tidigare rikshalva berömd. Vi får förstås inte heller glömmasångerskor som Lill Lindfors och Arja Saijonmaa, och författare som Runeberg, Topelius och Tove Jansson.
Min förhoppning är att vi och andra små stater ska lyckas värna om sin särprägel och att vi, i denna oroliga tid, samverkar med Finland och våra baltiska vänner!
Viktigare än minnen från Sveriges ”fornstora dar, då ärat ditt namn flög överjorden”, är att nu hedra Sverige för sina drygt sekel-långa fredliga aktiviteter. Detta bidrog för övrigt till att Åland 1920 blev ett fredat område med svenska som huvudspråk. Låt oss fortsätta att utveckla våra urgamla goda fredliga relationer till Baltikum och hela Finland, vårt östra broderland. Må det fortsättaså! Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Låt oss nu förenas i ett fyrfaldigt leve för Gillet, Småland, Sverige och Norden, och att vi sedan sjunger i vår nationalsång.
Kiitos/ tack så mycket!
Sven Wallerstedt