 |
| Albert Engström |
Albert Engström är idag mest känd som tecknare av krokiga gubbar, men han var mycket bredare än så. Han var en klassiskt skolad konstnär som dessutom verkade som författare. Han var mycket produktiv och gjorde närmare 50.000 teckningar och målningar och gav ut åtskilliga böcker. Den av Albert Engström skapade Kolingen presenterades för svenska folket 1897 i skämttidningen Strix och är fortfarande en allmänt bekant figur.
Jordbrukaren Lars Engström och hans hustru Antigonia Margareta Lindner på gården Bäckefall i Lönneberga socken i Småland fick den 12 maj 1869 en son, som döptes till Albert Laurentius Johannes. Vid tiden för Alberts födelse var det sed att första gången den nyfödde placerades i sin vagga skulle en psalmbok läggas under hans huvud. Barnmorskan tog dock fel och lade ett litet franskt lexikon, som såg ut som en psalmbok, under den lille gossens huvud. Konsekvensen av den händelsen beskriver Albert så här: Därav min erkända förmåga att meddela mig även med utlandets publik.
Fadern Lars avvecklade några år efter Alberts födelse jordbruket och via tändsticksfabriken i Mariannelund kom han inom kort in vid Nässjö-Oskarshamns järnväg och blev stationsmästare i Bohult. Där fanns endast ödemark, kala berg och en järnväg, som gick igenom landskapet. Albert ansåg, att detta gjorde att han utvecklades till en karaktär.
År 1878 flyttade familjen igen, därför att pappa Lars blev stationsinspektor i Hult. Albert beskrev senare Hult som ett landskap av tall och gran och fattigdom i skogshulten. Men där fanns mycket för en äventyrlig ung man att ägna sig åt. För Albert började livet först nu på allvar. I Hult fick han undervisning i hemmet av en informator, som även arbetade vid järnvägen. Dessutom undervisades han i latin av sin far och i hebreiska av kyrkoherden i Hult.
Mer allvar kom när Albert skulle tentera in på Norrköpings högre allmänna läroverk. Han hade svårt med matematiken och skickades till färgaren Tolf i Ingatorp, som ansågs duktig i detta ämne. Av Tolf lärde han sig inte bara de besvärliga siffrorna. Albert fick följa med på vandringar i trakten och lärde sig mycket om natur och växter. Dessutom hade Tolf ett målarskrin, som Albert var mycket imponerad av.
Utbildningsgång
År 1882 kom Albert in i fjärde klassen på läroverket i Norrköping. Under åren där var han mycket aktiv i skolans föreningar. Enligt honom själv upptog själva studierna egentligen intet av hans tid, men han klarade sig ändå jämförelsevis bra. Under gymnasietiden fick han en liten extrainkomst genom att läsa läxor med yngre pojkar.
Den 11 juni 1888 tog Albert studentexamen. Trots ett blygsamt betyg i svenska språket skrev han därefter i Eksjötidningen och Smålands Allehanda. På hösten samma år fick han anställning som informator i Mullsjö.
På hösten 1889 skrevs Albert in på Östgöta nation i Uppsala för att studera latin och grekiska. Han ägnade sig livligt åt nationslivet och blev både klubbmästare och rolighetsminister på Östgöta nation. Han blev även under denna tid god vän med Bruno Liljefors.
I maj 1890 blev Albert inkallad till 14 dagars exercis på Hultsfreds slätt. Uniformen var sliten och satt illa. Men Albert trivdes med livet som herrbeväring.
År 1891, efter 4 terminer i Uppsala, avslutade Albert sina studier där. Han for på våren hem till Hult och arbetade på sommaren åter som informator, denna gång i Mörlunda. Förutom eleven bestod hans umgänge där av en soldat och en vävskedmakare. Albert påstod längre fram att dessa båda lärde honom livets mening.
Hösten och vintern tillbringade Albert i Hult. Han hade nu definitivt bestämt sig för att bli konstnär, men föräldrarna var bekymrade. De tyckte att yrket var alltför osäkert. Albert gick under denna tid mest ensam och tecknade och målade de platser i hembygden som han älskade. Han sökte upp enstöringar och originella människor och började också skriva.
I mars 1892 började Albert som frielev hos Carl Larsson på Valands Konstskola i Göteborg. Där studerade han sedan ett drygt år. Det var framför allt genom rekommendationer från Bruno Liljefors, som han kom in på denna målarskola. Carl Larsson lämnade sin tjänst i Göteborg på våren 1893. Han uppmanade Albert att komma till Stockholm och fortsätta sina studier på Konstnärsförbundets skola där. I boken Ur mina memoarer beskriver Albert ett samtal med Carl Larsson så här:
– Först skall ni skaffa er ett grundkapital.
– Grundkapital?
– Jaha, jag har en annan beställning här, som jag faktiskt inte har tid att utföra. Den passar ni för. Det gäller att dekorera en ny ölrestaurang här i stan. Det gör ni på mindre än en månad och för pengar…
Innan Albert flyttade till Stockholm dekorerade han Ölhallen Weise i Göteborg -- en fris med grotesker, 1 meter hög och 40 meter lång. Den tog honom runt 3 veckor att fullborda och arvodet var 500 kronor. Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning skrev: ”Vad man först fäster sig vid, är de med mycken humor och skicklighet utförda målningar på grund av guldbrons, som pryda väggarne och som äro utförda av hr Alb. Engström, en av vår framstående målare Carl Larssons mest begåvade elever.”
 |
| Kolingen |
Fadern Lars avvecklade några år efter Alberts födelse jordbruket och via tändsticksfabriken i Mariannelund kom han inom kort in vid Nässjö-Oskarshamns järnväg och blev stationsmästare i Bohult. Där fanns endast ödemark, kala berg och en järnväg, som gick igenom landskapet. Albert ansåg, att detta gjorde att han utvecklades till en karaktär.
År 1878 flyttade familjen igen, därför att pappa Lars blev stationsinspektor i Hult. Albert beskrev senare Hult som ett landskap av tall och gran och fattigdom i skogshulten. Men där fanns mycket för en äventyrlig ung man att ägna sig åt. För Albert började livet först nu på allvar. I Hult fick han undervisning i hemmet av en informator, som även arbetade vid järnvägen. Dessutom undervisades han i latin av sin far och i hebreiska av kyrkoherden i Hult.
Mer allvar kom när Albert skulle tentera in på Norrköpings högre allmänna läroverk. Han hade svårt med matematiken och skickades till färgaren Tolf i Ingatorp, som ansågs duktig i detta ämne. Av Tolf lärde han sig inte bara de besvärliga siffrorna. Albert fick följa med på vandringar i trakten och lärde sig mycket om natur och växter. Dessutom hade Tolf ett målarskrin, som Albert var mycket imponerad av.
Utbildningsgång
År 1882 kom Albert in i fjärde klassen på läroverket i Norrköping. Under åren där var han mycket aktiv i skolans föreningar. Enligt honom själv upptog själva studierna egentligen intet av hans tid, men han klarade sig ändå jämförelsevis bra. Under gymnasietiden fick han en liten extrainkomst genom att läsa läxor med yngre pojkar.
Den 11 juni 1888 tog Albert studentexamen. Trots ett blygsamt betyg i svenska språket skrev han därefter i Eksjötidningen och Smålands Allehanda. På hösten samma år fick han anställning som informator i Mullsjö.
 |
| Prästfrun: – Jag hör att mor Britt-Stina är sjuk. – Ja, ho är så sjuker så. – Nå. Vad har ni gjort åt henne? – Vi har gett´na medusin. – Var har ni fått den ifrån? – Jo, den köffte vi på aktionen ätter Joan i Skrikebo. |
I maj 1890 blev Albert inkallad till 14 dagars exercis på Hultsfreds slätt. Uniformen var sliten och satt illa. Men Albert trivdes med livet som herrbeväring.
År 1891, efter 4 terminer i Uppsala, avslutade Albert sina studier där. Han for på våren hem till Hult och arbetade på sommaren åter som informator, denna gång i Mörlunda. Förutom eleven bestod hans umgänge där av en soldat och en vävskedmakare. Albert påstod längre fram att dessa båda lärde honom livets mening.
Hösten och vintern tillbringade Albert i Hult. Han hade nu definitivt bestämt sig för att bli konstnär, men föräldrarna var bekymrade. De tyckte att yrket var alltför osäkert. Albert gick under denna tid mest ensam och tecknade och målade de platser i hembygden som han älskade. Han sökte upp enstöringar och originella människor och började också skriva.
I mars 1892 började Albert som frielev hos Carl Larsson på Valands Konstskola i Göteborg. Där studerade han sedan ett drygt år. Det var framför allt genom rekommendationer från Bruno Liljefors, som han kom in på denna målarskola. Carl Larsson lämnade sin tjänst i Göteborg på våren 1893. Han uppmanade Albert att komma till Stockholm och fortsätta sina studier på Konstnärsförbundets skola där. I boken Ur mina memoarer beskriver Albert ett samtal med Carl Larsson så här:
– Först skall ni skaffa er ett grundkapital.
– Grundkapital?
– Jaha, jag har en annan beställning här, som jag faktiskt inte har tid att utföra. Den passar ni för. Det gäller att dekorera en ny ölrestaurang här i stan. Det gör ni på mindre än en månad och för pengar…
 |
| Brännvin förekommer aldrig i mitt hus, men understundom tager jag mig en genever! |
Yrkesliv
När Albert kom till Stockholm gick han ett par månader på Konstnärsförbundets skola. Därpå fick han i februari 1894 anställning vid skämttidningen Söndags-Nisse, där hans teckningar och texter snabbt blev mycket uppskattade.
Den 23 september 1894 gifte sig Albert med Sigrid Sparre, som han förlovat sig med två år tidigare. De nygifta gjorde en lång bröllopsresa genom Europa. De skulle med tiden få tre barn, döttrarna Malin och Lisa och sonen Lars-Bruno.
Året därpå gick Albert på Konstakademiens etsarskola. Han gjorde också en studieresa till Paris och London.
Alberts karikatyrsamling ”Vänner och bekanta” utgavs 1896. ”En gyldenne Book” väckte uppmärksamhet på en konstutställning i Göteborg samma år och utgavs sedan i bokform. I och med dessa båda verk blev Albert Engström ett känt och erkänt namn.
I augusti 1896 bodde Albert och Sigrid i Sandhamn tillsammans med Verner von Heidenstam, Birger Mörner, J.A.G. Acke och deras familjer. De fyra herrarna diktade med hjälp av Gustaf Fröding ”Pyttans A-B och C-D-lära” till Birger Mörners dotter Marianne. Albert gjorde sedan teckningar till de tvåradiga stroferna.
Den 11 mars 1897 utkom det första numret av Albert Engströms egen tidning Strix. Tidningens devis var:
Tål intet ondt i världen
men var glad åt allt godt.
Tidningen Strix utgavs fram till julnumret 1924, då den slogs samman med Söndags-Nisse.
År 1902 flyttade Albert och hans familj till Grisslehamn i norra Roslagen, där han hade förvärvat gården Augustberg med 12 tunnland mark vid havet. Här kunde han vid sidan av sitt arbete ägna sig åt jakt, fiske, paddling och segling.
Till Lappland gjorde Albert den första av flera resor 1903. Han studerade samernas liv och seder med stort intresse för deras problem.
Boken ”Åt Häcklefjäll” skrev Albert efter en resa till Island 1911. Där blev han så förtjust i en islandshäst, att han tog den med sig hem till Grisslehamn.
Längre fram gjorde Albert flera utlandsresor, vilka han beskrev i bokform. 1916 gick resan till USA. Där hämtade Albert stoff till sina böcker ”Hemma och på luffen” och ”Medan det jäser.” En resa till Ryssland 1923 skildras i boken ”Moskoviter”. I boken ”Med Kaaparen till Afrika” beskrivs en resa till Sydafrika 1936.
Fler av Alberts böcker förtjänar ett särskilt omnämnande. Spök- och skräckromaner var högsta mode 1920 när ”Ränningehus” gavs ut.
”Kräftor kräva dessa drycker!” är ett berömt Engström-citat och det kommer från en valaffisch från 1922. Den folkomröstning som genomfördes i augusti det året om införandet av allmänt rusdrycksförbud i Sverige gav en liten majoritet för nej-sidan. Affischen som kombinerade ord och bild och kopplade dessa till en djupt rotat sedvänja var genialisk och många bedömare anser att affischens budskap fick vågskålen att väga över för nej-sidan.
År 1925 utkom verket ”Gotska Sandön” och 3 år senare boken om Anders Zorn.
När Albert kom till Stockholm gick han ett par månader på Konstnärsförbundets skola. Därpå fick han i februari 1894 anställning vid skämttidningen Söndags-Nisse, där hans teckningar och texter snabbt blev mycket uppskattade.
Den 23 september 1894 gifte sig Albert med Sigrid Sparre, som han förlovat sig med två år tidigare. De nygifta gjorde en lång bröllopsresa genom Europa. De skulle med tiden få tre barn, döttrarna Malin och Lisa och sonen Lars-Bruno.
Året därpå gick Albert på Konstakademiens etsarskola. Han gjorde också en studieresa till Paris och London.
Alberts karikatyrsamling ”Vänner och bekanta” utgavs 1896. ”En gyldenne Book” väckte uppmärksamhet på en konstutställning i Göteborg samma år och utgavs sedan i bokform. I och med dessa båda verk blev Albert Engström ett känt och erkänt namn.
I augusti 1896 bodde Albert och Sigrid i Sandhamn tillsammans med Verner von Heidenstam, Birger Mörner, J.A.G. Acke och deras familjer. De fyra herrarna diktade med hjälp av Gustaf Fröding ”Pyttans A-B och C-D-lära” till Birger Mörners dotter Marianne. Albert gjorde sedan teckningar till de tvåradiga stroferna.
Den 11 mars 1897 utkom det första numret av Albert Engströms egen tidning Strix. Tidningens devis var:
Tål intet ondt i världen
men var glad åt allt godt.
 |
| – Kan du min lille gosse säja mej vad klockan är? –Ho ä tolv, för di ringer te medda nere i byn. – Ja trodde hon var mer. – Nej då, här i sockna blir ho alldri mer, för när ho kummi så långt, så börjar ho på nytt igen. |
År 1902 flyttade Albert och hans familj till Grisslehamn i norra Roslagen, där han hade förvärvat gården Augustberg med 12 tunnland mark vid havet. Här kunde han vid sidan av sitt arbete ägna sig åt jakt, fiske, paddling och segling.
Till Lappland gjorde Albert den första av flera resor 1903. Han studerade samernas liv och seder med stort intresse för deras problem.
Boken ”Åt Häcklefjäll” skrev Albert efter en resa till Island 1911. Där blev han så förtjust i en islandshäst, att han tog den med sig hem till Grisslehamn.
Längre fram gjorde Albert flera utlandsresor, vilka han beskrev i bokform. 1916 gick resan till USA. Där hämtade Albert stoff till sina böcker ”Hemma och på luffen” och ”Medan det jäser.” En resa till Ryssland 1923 skildras i boken ”Moskoviter”. I boken ”Med Kaaparen till Afrika” beskrivs en resa till Sydafrika 1936.
Fler av Alberts böcker förtjänar ett särskilt omnämnande. Spök- och skräckromaner var högsta mode 1920 när ”Ränningehus” gavs ut.
”Kräftor kräva dessa drycker!” är ett berömt Engström-citat och det kommer från en valaffisch från 1922. Den folkomröstning som genomfördes i augusti det året om införandet av allmänt rusdrycksförbud i Sverige gav en liten majoritet för nej-sidan. Affischen som kombinerade ord och bild och kopplade dessa till en djupt rotat sedvänja var genialisk och många bedömare anser att affischens budskap fick vågskålen att väga över för nej-sidan.
År 1925 utkom verket ”Gotska Sandön” och 3 år senare boken om Anders Zorn.
Albert Engströms mångsidiga begåvning illustreras bäst genom det faktum, att han blev invald i två akademier: År 1919 blev han ledamot i Kungliga Akademien för de fria konsterna och 1922 invaldes han i Svenska Akademien. Han efterträdde där arkeologen Oskar Montelius på stol nummer 18.
År 1925 blev Albert t.f. professor i teckning vid Konsthögskolan, en befattning han innehade till 1935.
Tillsammans med Bruno Liljefors promoverades Albert till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 1927.
År 1925 blev Albert t.f. professor i teckning vid Konsthögskolan, en befattning han innehade till 1935.
Tillsammans med Bruno Liljefors promoverades Albert till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 1927.
År 1927 utkom berättelsen ”Smålandsmystik”, där Albert förklarar den ståndpunkt han vid denna tid kommit fram till efter många resor inom och utom landet:
Det fanns en tid då jag trodde mig älska hela jordklotet. Men den känslan har bleknat något.
Jag antar att varje landskap har sin speciella mystik, älskad av landsmännen, åtminstone av dem som har förmåga att älska och har sinne för det underbara och oförklarliga. Det är ju så bra beställt i vårt stora och långa land att vi kan specialisera oss på lokalpatriotism. Det är stor skillnad mellan renkulturen i Lappland och betodlingen i Skåne. Vårt land är en klaviatur i ett konstigt instrument. Det består av skönhet i alla lägen och jag har varit lycklig nog att få studera det mesta och lyssna till de olika landskapens skönhet och tonarter.
Men mest älskar jag Småland som ett koncentrat av Sverige. Vi kan visa prov på alla landskapstyper från idyllen till det skrämmande, från det förskräckliga till det milda. Vi har visserligen inga glaciärer, men vi kan avvara dem.
Mitt hemland är Småländska höglandet, en blandning av ljuvhet och allvar i granit. Stora skogar susar där än – åtminstone på de områden där det skulle ha varit oekonomiskt att försöka ta bort skogen.
Det fanns en tid då jag trodde mig älska hela jordklotet. Men den känslan har bleknat något.
Jag antar att varje landskap har sin speciella mystik, älskad av landsmännen, åtminstone av dem som har förmåga att älska och har sinne för det underbara och oförklarliga. Det är ju så bra beställt i vårt stora och långa land att vi kan specialisera oss på lokalpatriotism. Det är stor skillnad mellan renkulturen i Lappland och betodlingen i Skåne. Vårt land är en klaviatur i ett konstigt instrument. Det består av skönhet i alla lägen och jag har varit lycklig nog att få studera det mesta och lyssna till de olika landskapens skönhet och tonarter.
Men mest älskar jag Småland som ett koncentrat av Sverige. Vi kan visa prov på alla landskapstyper från idyllen till det skrämmande, från det förskräckliga till det milda. Vi har visserligen inga glaciärer, men vi kan avvara dem.
Mitt hemland är Småländska höglandet, en blandning av ljuvhet och allvar i granit. Stora skogar susar där än – åtminstone på de områden där det skulle ha varit oekonomiskt att försöka ta bort skogen.
På våren 1938 nedsattes Alberts synförmåga så mycket att han hindrades från att arbeta. Han avled den 16 november 1940 och begravdes på kyrkogården i Hult bredvid sina föräldrar.
Arvet efter Albert Engström förvaltas i våra dagar av många intresserade människor.
Albert Engström Sällskapet förvaltar Augustberg i Grisslehamn med ateljén vid havet och ger ut en årsbok. Smålandssektionen av Albert Engström Sällskapet läser gärna högt ur Albert Engströms texter och ger ut egna småskrifter.
Hults hembygdsförening med Hultamatörerna förvaltar Engströmgården i Hult och spelar varje sommar sedan mer än 50 år i Hult de fyra spelen Fattigstugan, Husförhöret, Nödåret och Johannes, med Albert Engströms texter som grund.
Till Eksjö museum donerade apotekare Carl David Carlsson från Göteborg sin Albert Engström-samling. Med denna donation som grund kan museet visa upp den största utställningen av Albert Engströms verk i Sverige.
Albert Engström Sällskapet förvaltar Augustberg i Grisslehamn med ateljén vid havet och ger ut en årsbok. Smålandssektionen av Albert Engström Sällskapet läser gärna högt ur Albert Engströms texter och ger ut egna småskrifter.
Hults hembygdsförening med Hultamatörerna förvaltar Engströmgården i Hult och spelar varje sommar sedan mer än 50 år i Hult de fyra spelen Fattigstugan, Husförhöret, Nödåret och Johannes, med Albert Engströms texter som grund.
Till Eksjö museum donerade apotekare Carl David Carlsson från Göteborg sin Albert Engström-samling. Med denna donation som grund kan museet visa upp den största utställningen av Albert Engströms verk i Sverige.
Albert Engström Sällskapet,
Smålandssektionen
Smålandssektionen
Sagt av Albert Engström:– Jag skriver alltid fritt ur hjärtat och menar det jag skriver. Somt är naturligtvis lögn, men i böcker går lögnen under namnet Fantasi.
– Bekantskapen med en människa är ett guldfynd.
– Originalen äro de enda människorna och studiet av dem är värt livet.
–Jag vet inga grymmare varelser än människor. Men deras kultur står ju också högst i den djuriska kulturen. Vi kunna hitta på förfärliga ting att skada varandra med.
Sagt om Albert Engström:– Han var tecknare redan innan han blev författare, och troligen kände han sig livet igenom i första hand som artist. Ändå -- eller kanske just därför
– skrev han en överlägsen prosa, direkt, slående och absolut chosefri, med en välgörande olitterär struktur. (Svensk litteratur 1870-1970).
– skrev han en överlägsen prosa, direkt, slående och absolut chosefri, med en välgörande olitterär struktur. (Svensk litteratur 1870-1970).
– Albert Engström – en primitiv människa inkastad i kulturen. (Helmer Edlund, Västerbottenskuriren, 12 maj 1939).
– Min herre, det är ett helt område av vårt modersmål, som ni räddat från skugga och glömska och lyft upp till konstnärligt liv. (Verner von Heidenstam, 20 dec 1922).
– Han vilar hos de sina på Hults kyrkogård… Men i livets luft, långt från de dödas gårdar, lever hans verk med sprakande friskhet, djupögd humor och mognaste skönhet. (Gunnar Mascoll Silfverstolpe, 20 dec 1941).
Litteratur:
Agne Rundqvist (red.): Anthologia Engstroemiana, 1991.
Albert Engström: Mitt liv och leverne – Memoarer; Ur mina memoarer och annat; Med penna och tallpipa.
Hilding Sallnäs: Albert Engström och Småland. LTs förlag, Stockholm 1977.
Webbsidor:
www.albertengström.se
www.albertengström.se
Bo Edlund (red.)